Sockerskräcken – bra eller dåligt?

Det verkar finnas en utbredd skräck för socker som eldas på kraftigt i media som varnar för sockerberoende och sockermissbruk. LCHF-trenden där många utmålar kolhydrater/socker som gift ökar på denna skräck.

Det positiva är att vi uppmärksammas på det faktum att socker är belönande och det är väldigt lätt att äta för mycket vilket i förlängningen kan få konsekvenser för vår hälsa. Men det finns en negativ sida av all denna uppståndelse som det är dags att börja prata om. Själva rädslan, stressen och skammen som uppstår kring sockerätande kan i sig göra mer skada än nytta.

I kontakten med våra följare ser vi två tydliga trender:

1. Skammen och rädslan för att äta socker skapar stress och psykologisk ohälsa

Många tror att socker förstör vår hälsa. Att då inte kunna avstå från socker trots vetskapen om att det är så ohälsosamt blir en större grej än det behöver vara.

För att göra saken ännu värre betraktar många sig själva som substansmissbrukare i likhet med narkomaner och alkoholister.  Ibland kan man läsa att sockermissbruk t.om. är ännu värre jämfört med både alkohol och narkotikamissbruk. Många klassar sig själva som hopplösa återfallsmissbrukare som förstör sina kroppar och saknar viljestyrka.

  • Vad får man för slags psykologisk hälsa med denna självbild?
  • Hur nyttigt är det att ha alla dessa tankar?

Vi har hört flera personer som säger sig vara ”livrädda” för att tappa kontrollen över maten och sitt sockerberoende. De tycker det är mycket obehagligt när de inte kan stå emot sötsuget. Hur sunt är det att ständigt vara ”livrädd” för att tappa kontrollen? Någonstans måste man väga faran med socker mot det höga psykologiska priset man får betala av ständigt oro. Oron och stressen blir i förlängningen i sig en hälsofara!

 

2. Förbud av vissa typer av livsmedel ökar suget och fixeringen på dessa produkter

Det blir en spänning i och med förbudet, en spänning som många nästan tvångsmässigt måste överskrida genom att äta den ”förbjudna frukten”. I forskning kring sug efter specifik mat (eng. cravings)  har man sett att det inte är socker eller kaloriinnehåll som i första hand  ger sug, utan att det handlar mer om vad som anses vara frossarmat för individen (t.ex. choklad, glass och godis). Frossarmat är mat som socialt inte anses vara acceptabelt att man äter för mycket av.

Isterband och gravlaxsås är vanliga maträtter, men energimässigt kan dessa livsmedel bidra minst lika mycket till fetma som motsvarande mängd glass eller chokladkakor. Trots det är det inte det vi oftast blir sugna på. Vi skäms inte när vi äter gravlaxsås och vi har heller inget enormt sug efter denna typ av mat. Det är något helt annat med chokladen eller glassen; det faktum att den är förbjuden gör den extra åtråvärd. Här gäller det att se maten för vad den är; fett kolhydrater protein plus vitaminer och mineraler. Problemet kommer utav att vi har en mental inställning till mat som bra eller dålig mat. Påbjuden och förbjuden mat.

Nedåtgående spiral

Många mår dåligt av skammen att inte kunna motstå socker och känner sig ”dåliga” av att äta ”dålig” mat. ”Fy, fy, du är hopplös” säger de till sig själva, blir ledsna och tröstar sig genom att äta ytterligare lite socker (det är ju ändå kört). När vi tröstäter socker för att dämpa ångesten för vårt sockerberoende kommer vi in i en nedåtgående spiral av skam, hopplöshet och tröstätande. Det enda sättet att komma ur denna är att kliva av skammen. Sockerberoendet är medfött så det är inget du kan göra något åt. Socker och stärkelserik mat som t.ex. rotfrukter, frukt och honung klassas plötsligt som beroendeframkallande droger, detta trots att vi under många miljoners års evolution ständigt ätit dessa livsmedel. Bestäm dig hur du vill förhålla dig till det hela och vilken självbild du vill ha. Se mat som mat och sluta dela upp den i kategorier som bra/dålig nyttig/onyttig och sluta bedöma dig själv efter hur du har ätit bra eller dålig.


4 reaktion på “Sockerskräcken – bra eller dåligt?

  1. Apropå socker…. Socker är en kärlirritant och har aldrig varit ett ämne som kroppen behöver. Vi får tillräckligt med energi från andra livsmedel som inte leder till skadligt höga sockernivåer i blodet med ”second-meal” effekter, fettomvandling mm. Rekommenderar litteratur som Matrevolutionen eller Hjärnkoll på vikten, för lättillgängliga fakta om människans näringsfysiologi. / Petra läkare

  2. Hej Petra,

    Poängen med mitt blogginlägg var inte att försvara sockret. Vi ska ha respekt för sockret samtidigt som vi ska uppmärksamma risken för att sockerskräcken kan leda till psykologisk ohälsa eller orthorexi. Det är hög tid att ta ett steg tillbaka och värdera de olika riskerna mot varandra (psykologi och fysiologi).

    Som läkare känner du redan till att blodsockernivåerna till huvudsak bestäms av levern (via glykogenolys och glukoneogenes) och inte sockret/kolhydraterna i maten som många tror. Detta gäller speciellt för de skadligt höga nivåerna som du nämner. Du inser också att påståendet om att sockret ensamt är orsak till insulinresistensen eller skadorna på betacellerna är en alltför enkel modell som missar många viktiga detaljer. Det är just denna typ av ”lättillgängliga” och förenklade faktoider som eldar på sockerskräcken. Jag tror absolut att sockret har en betydelse för hälsan men tror att det är i kombination med flera andra faktorer; att totalt utesluta sockret är förmodligen varken nödvändigt eller tillräckligt för en optimal hälsa.

    Visst ska vi göra det enkelt att förstå, men inte så enkelt att vi tappar bort viktiga fakta på vägen. Jag vill därför kraftigt avråda från att läsa ”lättillgängliga fakta” om man verkligen vill förstå problemet. Jag rekommenderar istället ”Textbook of Diabetes” av Richard I. G. Holt som har en mängd läsvärda artiklar som sammanfattar forskningsläget. Det är tuff läsning med många komplicerade orsakssammanhang och många olösta frågor, men kroppen är dessvärre ett mycket komplicerat system.

    Jag oroas över trenden där människor betraktar sig själva som hopplösa narkomaner och får ångest av sitt sötsug, eller känner sig smutsiga och onyttiga om de äter pizza. Ju mer ångest desto högre risk att man tröstäter och man hamnar i en bulimisk ond cirkel, det är väl inte dit vi vill? Det är dags att hitta en sund balans där vi inte behöver få ångest och gå i beroendeterapi bara för att vi har lust att äta en kanelbulle till kvällsfikat!

    /Olle

  3. Å vad sunt ni skriver. Jag känner så ingen mig i den stress som ni pratar om – stressen om att ”låtabli”.
    Vidare tror jag stenhårt på att man blir vad man kallar sig. OM jag kallar mig ”slav under socker” då blir jag det. Vad jag har förstått så ska man inte använda negetiva-ord dvs ”inte, ingen, inget osv” eftersom hjärnan inte förstår den motsattsen då det gäller hur man ger sig själv en identitet. Tex jag är slav under socker, jag är inte slav under socker – bägge säger samma sak till hjärnan.
    Det gäller att välja rätt ord om sig själv till sig själv.

    • Sara, jag tror det är en mycket viktig sak du nämner det där vilken identitet man väljer! Om jag kallar mig slav under sockret så kommer jag också börja se och känna mig själv som ett maktlöst offer. Bättre att se sig själv som stark och frisk vilket gör att jag sakta men säkert automatiskt gör bättre val.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *