Pratar din ungdom/barn om att gå ner i vikt?

Pratar din ungdom om att gå ner i vikt? Vad gör du?

Stänger du av och bara tycker det är fel och hoppas på att det ska försvinna eller engagerar du dig i vad han/hon faktiskt säger? Tar du deras tankar och oro på allvar eller tycker du att det är trams?

Fetma och övervikt blir vanligare och vanligare. Både vi och våra barn och ungdomar blir fetare. Det finns många som behöver gå ner i vikt för sin hälsa, både vuxna och barn. Mitt enkla budskap idag är till dig att inte lämna ditt barn/ungdom ensam i detta. Var med i att skapa en lösning som ditt barn/ungdom verkligen är tänd på. Se till att ni är tillsammans i detta. Förstå vad din ungdom behöver och vill och möt den där. Gör en plan tillsammans för en välmående livsstil och det är allt från mat, sällskap, psykiskt välmående så som fysiskt. Ge förutsättningar till att bygga både självförtroende (jag kan!) och självkänsla (jag är värdefull precis som jag är utan att prestera!). Man behöver båda i livet.

Jenny 4 år tycker om sötsaker!

När jag var barn så var jag lite större än de andra barnen och det bekymrade mig. Mycket. Mer än det borde ha gjort. Fortfarande idag (och har gjort alla år däremellan) bekymrar jag mig mer om min vikt och mitt ätande mer än vad jag önskar. Tänk om jag kunde ”skaffa ett liv” och fokusera på viktigare saker i världen  som att hjälpa mina medmänniskor istället för att stirra in i min egen tidvis miserabla navel. Det vore grejer det. 🙂

Ett bra råd men det funkar inte

Jag önskar att följande råd bet på mig: ”det är bara trams, ta bara en kaka och vänd dig utåt istället, det finns viktigare saker att oroa sig om här i världen än vad du väger”. Men det gör det tyvärr inte. Jag bidrar efter bästa förmåga till andra, jag tycker faktiskt ganska bra om mig oavsett bredd men jag har fort6farande ett sjå med att se till att inte gå upp för mycket i vikt och att gå ner om jag har gått upp. Hittills och just nu så är det min lott och jag kan bara gräva där jag står. Så jag vänder mig utåt så gott jag kan och tar hand om mig själv fysiskt och psykiskt så gott jag kan och försöker att leva med att jag är lite för fokuserad på mat och vikt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *