Mindfulness och ätande – kan det vara svaret???

Dags för nästa experiment

Så, Olle och jag satt ner och jag ville ha hjälp med hur mitt nästa experiment skulle se ut för att få till minus 2000-3500 kcal/vecka så jag någon gång kommer ner dit jag vill (ligger fotfarande stadigt på 28 fettprocent efter min lilla uppgång för några månader sedan). Jag började bolla olika idéer om att prova att ligga mer lågt vissa dagar eftersom det verkar vara svårt för mig att endast ligga på  2000 kcal/dag för att nå mitt mål. (har en högre förbränning nu då jag tränar och kroppen har tagit igen sig rejält sedan viktnedgången så 2000 ger -300/dag för mig).

Ny idé: istället för kalorifokus -> mindfulness

Vår diskussion utmynnade i något som jag har skytt som pesten, nämligen att jag ska testa mindfulness när jag äter. Och under vårt samtal gick jag från att känna ett mycket starkt motstånd till att faktiskt gilla idén!

Varför har jag skytt tanken på mindfulness-ätande?

Jo, jag äter alltid framför TVn eller läser något. Jag vill äta mycket, inte laga mat, inte egentligen smaka på den heller, är inte så intresserad helt enkelt MEN det jag är intresserad av är att bli riktigt övermätt.

Min mage i avspänt läge. Svullen. Det känns tryggt konstigt nog.

Jag vill ha (på någon undermedveten nivå som styrs av trygghetsbehovet) en mage som står åt alla håll. Jag är väldigt rädd för att svälta ihjäl innan nästa måltid om jag inte blir väldigt mätt. Och vem vet när/om man får smaka på denna mat igen om man inte passar på nu? Och tänk om jag blir hungrig och så finns det ingen möjlighet att äta!? Hjälp! Och jag slutar äta när tallriken är tom – såvida jag inte tar mer… och tömmer den tallriken oxå…. Ja, du hör ju. Allt det där snurrar i mitt huvud och styr mig när jag äter och jag förstår ju att det bara är nonsens men känslomässigt känns det väldigt otryggt att släppa taget och bara äta det jag vill tills jag är mätt, smaka på maten, äta långsamt, inte distrahera mig med något annat medan jag äter. Jag har vetat att detta har varit något jag borde jobba med under många år men inte velat och du skulle ha hört mitt tvär-nej när Olle föreslog det. Bara tanken att inte få stjälpa i mig mat fort och att känna efter så mycket har känts övermäktig och varit något som jag nästan har skojat om. (längst ner hittar du en övning).

Varför ändrade jag mig?

Jag vet inte. Något inom mig skiftade och jag blev inspirerad. Något inom mig visste att detta var den sista utmaningen, att detta är det jag måste göra om jag vill behålla en smal kropp resten av livet. Då behöver maten bli något annat i mitt liv. Det kändes lite som att göra slut med en pojkvän som jag har en dålig relation till. Smärtsamt men direkt efter jag tog beslutet att prova en dag så släppte det och jag kände mig lätt och ivrig att testa. Jag trodde det skulle bli jättejobbigt men den lättheten har följt mig i fem dagar. Känns lite som ett mirakel. Ja, jag veeet, halleluja, jag blir ju så såld på nya grejer, vi får väl se hur det blir i längden men just nu är jag iaf nyfrälst. 😉

Utvärdering efter fem dagar:

Jag var endast villig att åta mig medvetet ätande en dag och nu har det gått 5. I mitt fall är medvetet ätande: ingen tv, tidning, bok eller något att distrahera mig med. Samtal är ok men då måste jag äta långsammare för att kunna hinna smaka och känna maten. Jag tittar på det jag ska äta, jag tar det i munnen och försöker beskriva för mig själv vad det smakar och känns – sött, beskt, ingenting… saftigt, torrt, mjukt, strävt, kall, varm osv… jag känner hur jag sväljer det och faktiskt kan jag känna hur det kommer ner i magen (!) särskilt kall vätska känns väldigt mycket. Varför har jag inte känt det förut??? Det tar lång tid att äta och mina portioner blir så små för jag känner i magen att den är mätt mycket snabbare. Samtidigt så känns det som att jag äter mycket mer! Att jag smakar mer, det är ett himla tuggande och sväljande. 😉 Jag äter/dricker vad jag vill (allt, även sötsaker) medvetet och känner mig helt nöjd. OCH jag lämnar mat på tallriken nästan varje måltid, det är helt olikt mig men det känns bra att min mage bestämmer när jag är mätt och inte mitt envisa behov av trygghet. Jag fortsätter att fota maten som alltid, och när jag skattar energiinnehållet efter dagen slut så har jag landat på mellan 1800-2100 kcal/dag vilket är det jag tänkte vore bra. Men jag har inga restriktioner alls annat än medvetenheten.

Uppenbarade envisa och starka tankar

Jag har blivit väldigt medveten om tidigare omedvetna tankemönster dessa dagar. Som jag skrev om längre upp om rädslan för att svälta ihjäl och att det inte ska finnas mat till mig. Helt ologiskt eftersom jag alltid har haft gott om mat hela livet. Men det kanske finns förhållningssättet i släkten och förs vidare på ett omedvetet plan för vissa tidigare generationer har faktiskt levt mycket fattigt och i krigstider i min familj.

Förhålla mig till mat med en känsla av rikedom istället för restriktion – hur gör man det?

Tidigare hade jag en coachingsession med en coach som jag jobbar med då jag pratade om att det vore coolt att få en ny relation till mat som istället för restriktion var grundad i överflöd. Vi pratade om att förhålla sig till mat på lång sikt. För visst kan jag ”banta” och gå ner men vad händer resten av mitt liv? Jag var ute efter en hållbar livsstil och ett hållbart förhållningssätt till mat i längden.

Men hur skulle jag kunna få ett rikt förhållningssätt till mat??? tänkte jag eftersom jag måste hålla igen för att inte gå upp igen. Om jag äter med överflöd så går jag ju upp i vikt! Detta var en vecka sedan och föga anade jag att svaret skulle komma så snabbt. Den nya insikten iom mindfulness är att min upplevelse av mat och ätande nu har i 5 dagar varit så mycket rikare än förut. Jag smakar, jag tuggar, jag känner den landa i magen, jag är ”med”. Jag har tom blivit lite mer intresserad av att göra den mindre mängd mat jag äter lite mer intressant i form av att faktiskt laga något själv lite grann 😉  Trots att jag inte har ätit mer än jag behöver så har jag ätit rikt. Aha! Jag kan få (har just nu) en rik relation till mat på detta sätt. Coolt!

Kommer detta att hålla eller är det bara en av mina nycker???

Jag vet inte. Jag vet att jag kommer att hänfalla till omedvetet ätande. Jag vore orealistisk om jag inte räknade med det. Men jag har iaf lärt mig att det finns ett annat sätt att uppleva mat och ätande. Jag är glad åt varje gång jag äter på detta fokuserade sätt och jag tror att den svåraste biten kommer att bli att hantera rastlösheten och känslor av obehag som brukat driva mig att äta omedvetet och snabbt och för mycket.

Kanske kan mat bli ”bara mat”  …  ?    (- en försiktig förhoppning)

Vi får se hur det går men just nu är jag vid gott hopp inte bara att jag kan nå mina 20 fettprocent men vad viktigare är att jag har öppnat en dörr inom mig som gör att maten kan få en mer rättvis plats i mitt liv och bli ett nöje och rikedom istället för något som skall tämjas, begränsas, tänkas på , eventuellt känna obehag för och få dåligt samvete av, något som skall räknas, hanteras, kontrolleras eller något som ska vara en känslomässig fix, lugna ner stress, trösta, uppmuntra eller ett verktyg som jag använder för att regrediera in i ”ansvarsfrihet” i mitt lilla soffhörn (läs mitt tidigare inlägg om regression). (Här kan du läsa mer om vikten av att veta varför vi äter)

 

Här är en mindfulness-övning som du kan göra om du törs, har tålamod och vill äta mer medvetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *