Min ”nä, nu skiter jag i allt och äter”-zon

Fick bra coaching igår kring att släppa mina sista 5 kg. Förra veckan var jag sjuk, hade PMS och tyckte synd om mig själv och 3 dagar åt jag mer än planerat. Hm, med den takten så går det väldigt långsamt ner de sista kilona. Jag började titta på de mentala bitarna mer som jag behöver släppa om jag ska få ett sunt och smalt liv i längden.

Det blev tydligt för mig att det handlar om att jag har ett behov av  vila och avslappning som jag fyller med att äta ibland. Särskilt när jag har PMS eller är sjuk eller stressad så använder jag mat för det. Jag har jobbat så pass mycket med mig själv att jag vet när jag går in i min ”nu ska jag äta och ingenting kan stoppa mig”-zon. Mitt tänkande växlar till ganska negativt. Det känns om att jag ger upp vilket är väldigt avslappnande. ”Åh, att slippa bry mig om vad jag äter och bara få goffsa i mig. Släppa all kontroll och släppa försöken att vara duktig. Bara tillåta mig att sjunka ner i soffan med mat och titta på dålig TV”.

Att ge upp är väldigt avslappnande men det har ett högt pris!!

Flera alternativ:

Så, lösningen kan finnas att börja hitta alternativa aktiviteter som ger mig samma kraftfulla belöning. Jag har helt enkelt för få alternativ i min repertoar. Det skulle kunna vara att ringa någon och fråga hur de mår. Det skulle kunna vara att gå och lägga sig och sova lite. Det skulle kunna vara att slötitta på TV. Det skulle kunna vara att ändra mitt kroppstillstånd genom träning, vila, annat kroppsspråk…

Förebygga:

Jag kan förebygga oxå genom att vila mer regelbundet och hantera mental stress.

Mat = näring och inte ”tillståndsförändrare”:

Jag är nyfiken på att undersöka denna zon närmare. Jag tror att om jag kunde hitta vägar ur den snabbare så kommer jag kunna vara smal resten av mitt liv. Mat kan få mer sin rätta plats. Som näring och inte som ”tillståndsförändrare” eller en väg till avslappning.

Mat har varit en mental överlevnadsstrategi eller ”möta mina viktiga behov”- strategi genom mitt liv och att förändra det får ta tid. jag är glad att jag ser det så tydligt och att jag känner nyfikenhet istället för uppgivenhet. Vissa har hangups om relationer, karriären, pengar, hälsa osv. Detta är min största hangup. Kanske mitt livs tuffaste nöt att knäcka genom alla år: ett smalt liv.

Det är ok. Det är min nöt och min uppgift. Jag antar den, livet! Bring it on! Jag har nötknäpparen redo!

 

 

 

 

 

 

Ps. Idag ska jag hämta det färdiga provtrycket till vår bok! – snart är det publicering! Ds.

2 reaktion på “Min ”nä, nu skiter jag i allt och äter”-zon

  1. Ojojoj vad jag känner igen mig i det du skriver!
    Intressant.

    Och spännande med boken, det ser jag fram emot! Har precis i dagarna läst boken fyratimmarskroppen och surfade runt och hamnade här. Ska ladda mentalt och i frysboxen och sen kör jag igång på måndag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *