Fåfänga som drivkraft – rätt eller fel?

Fåfänga är ett känsligt ämne. Många som är feta plågas av att se sig själva som feta och fula. Slogans som ”Big is Beautiful” tar upp kampen för ett kraftigare skönhetsideal.

Einstein lär ha sagt att man inte kan lösa ett problem på samma nivå som det uppstod. Problemet som vi ser det är inte vilka ideal vi har utan att vi ger fåfängan för stora proportioner i våra liv. Hur vi ser ut blir helt enkelt för viktigt. För att nå en ny nivå, som Einstein pratar om, så måste vi byta perspektiv. Vi behöver omvärdera skönhetens betydelse i våra liv. Det finns många saker som är viktigare än skönhet. Du kan säkert skriva en lång lista på saker som är viktigare för dig än att vara snygg men detta betyder inte att du ska missunna dig att vara fåfäng. När du ger fåfängan en rättvis plats i ditt liv så slipper du plågas av att du just nu har fett på din mage men du slipper försöka intala dig att det är snyggt om du inte tycker det. Det är befriande. Helt plötsligt kan du tycka bättre om dig själv samtidigt som du ger plats åt din fåfänga.

Det är lätt för er att säga, ni har ju blivit smala, kanske du tänker nu. Men Jenny nådde faktiskt denna insikt när hon vägde som allra mest innan hon gick ner i vikt med SCD. Det var inte så att hon började tycka att fettet var snyggt (vilket skulle vara lösningen enligt de som förespråkar Big is Beautiful). Nej, hon slappnade av. Hon bytte perspektiv och kunde ärligt säga ”men, det är ju bara fett, slappna av”. Man kan tro att detta skulle göra att hon struntade i hur fet hon blev och fortsatte att gå upp i vikt men paradoxalt nog var det tvärtom. Det var en viktig del av processen för att hon skulle komma igång med sin viktminskning. Läs mer om det i berättelsen om Jenny.

Det skönhetsideal som vi (Olle och Jenny) har är smala, muskulärt skulpterade kroppar och vi har hittat en metod som tar oss dit utan alltför stora uppoffringar vilket vi är mycket nöjda med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *