Utvärdering SCD – att äta för lite är början till viktuppgång

Inför min första runda på DietBet-spel

Överentusiastisk Jenny på vågen inför runda nr 2 på DietBet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer uppdatering på mitt senaste Slow Carb experiment (sent om sider).

Mitt upplägg förra posten (http://blogg.fyratimmarskroppen.se/2013/07/18/slow-carb-diet-nytandning/) flöt på bra i kanske 4-6 veckor och jag gick långsamt ner i vikt. Jag blev mer och mer motiverad av att jag var med i Dietbet.com vilket fick det att flyta på fint.

Men när ska jag lära mig att snabbt inte funkar för mig?! Det gick så bra och jag var så motiverad att jag började ligga lite lägre i intaget ca 1200-1500 kcal/dag. Vissa dagar även endast 1000 kcal/dag. Det gick ju bra till en början och jag tänkte ”hej! detta går ju som en dans, låt oss fortsätta! :-D”. Och det gjorde jag i 3-5 veckor. Jag avslutade mitt första dietbet-spel som vinnare (gick ner 4 % kroppsvikt på 28 dagar och vann 300 spänn) och jag blev så peppad av det att jag anmälde mig till ett nytt 28-dagarsspel på dietbet. Jag blev överentusiastiskt och ville att det skulle gå fortare neråt så jag åt lite mindre och tränade lite mer…. Vad hände då? Tam, tam, tam, tam…. Som alltid så tog jag lixsom slut. Jag blev för trött, fick huvudvärk i 3 dagar, för stressbelastad (trots att jag har det väldigt lugnt på jobbfronten just nu) och då, för 2 veckor sedan (hade PMS) tog jag min ätardag på en tisdag istället för att vänta till söndagen som planerat. Det var väl okej men sedan var det som att min kropp ville ta igen för förlorad tid och så ville jag inte sluta äta. Det kändes verkligen som att min kropp behövde det så jag lät mig själv få äta. Nu är jag i ett läge där jag älskar att äta vanlig mat (dvs inga restriktioner) och jag älskar att känna känslan av att jag orkar träna tungt igen! :-D. jag har gått upp till samma vikt som jag hade i juli 2013 och fettprocenten var nere på 27,5 och nu är den på 29 igen. Det känns som att jag måste återfå balansen. För mig är det viktigt att inte sätta igång jojobantar-pendlandet upp och ner och upp och ner. Därför försöker jag att inte kompensera åt något håll nu. Skulle inte kunna få mig till att hålla diet just nu även om jag tyckte att jag borde. Har bränt ut mig lite på diet just nu precis som sist då det tog 1 år innan jag var villig att testa någon diet igen och då påbörjade min senaste SCD-period. Om jag skulle gå in i jojocykeln så skulle jag desperat börja banta ännu hårdare nu för att kompensera för min viktuppgång. Tack och lov känner jag ingen önskan åt det hållet. Just nu vill jag bara avstanna min viktuppgång. Det är steg 1. En sak i taget. Långsamt. Lite tråkigt men samtidigt så skönt att inte ligga på lågt energiintag och känna mig trött.

Så vad gör jag just nu? Jag fotar allt jag äter/dricker, ibland gör jag lite överslag över energiintag men försöker att lyssna på kroppen istället för att räkna kalorier. Ser till att jag får tillräckligt med protein och omega 3 dock. Försöker hålla mig på en lagom nivå med träning vilket är svårt då jag tenderar att vilja träna för mycket (allt-eller-inget-människa här). Fortsätter att väga mig dagligen och mäta fett varje vecka.

Vad har jag lärt mig? (som jag egentligen redan vet, dööööh!!!!):

  • Långsamt är det snabbaste jag kan åstadkomma! Fort slår tillbaka. När jag försöker gå ner i vikt snabbt så kommer jag bara att gå upp med ränta i slutänden.
  • När jag börjar drömma om min drömkropp så att det blir lite för viktigt så är jag illa ute. En kropp är bara en kropp. Inte en dröm. (Jag misstänker att den dagen jag eventuellt når 20 fettprocent är den dagen jag är fullt upptagen med annat i livet och bara säger ”jaha” till den siffran). Smal vill jag gärna vara men inte fixerad vid att vara det.
  • Jag blir ibland för peppad/fixerad för mitt eget bästa och tycker sunt förnuft är tråkigt ”jag har ju flyt nu, det går bra nu!” typ. Det är viktigt för mig att ha en realitycheck när jag blir för optimistisk kring min egen förmåga att klara av vissa saker – i detta fall en diet. Booring….
  • Tänk långsiktigt!
  • Mycket av det jag gjorde var bra, som att unna mig massage, äta gott osv. Jag tar med mig alla trick som fungerade in i framtiden. Det enda som gjorde att det inte fungerade till slut var faktiskt bara att jag ”övergjorde” det och hade lite för bråttom. Annars hade jag nog kunnat maka mig ner sakta i vikt under 6-12 månader. Lärdom: tålamod! Gahhh!
  • Positivt är att jag märkte mina tendenser och pressade mig inte alls lika lång tid som jag gjorde förra sommaren då det tog 3 månader att återfå balansen. Det känns som att jag redan efter 2 veckor är i hyfsad balans mental och mina hormoner och min förbränning har inte tagit skada. Kanske jag inte blir av med att råka komma in i ett överoptimistiskt drömtänkande (det kanske är en del av min personlighet) men jag kan bevisligen bli riktigt snabb (snabbare och snabbare) på att upptäcka feltänket och åtgärda det.
  • Om jag vill fortsätta att leva i lala-land så kommer jag aldrig att nå framgång i mitt sätt att relatera till mat och vikt. Realitycheck needed daily!

3 reaktion på “Utvärdering SCD – att äta för lite är början till viktuppgång

  1. jag har själv gått ner 45 kilo i vikt och är viktstabil sedan 3 år… Men jag måste säga att jag skräms av att läsa din blogg och ditt forum.. jag tror att du är farligt nära en ätstörning om du inte redan hamnat i en… ? Säger detta med all välvilja!

    Du skrev nånstans att livet inte bara kan handla om att vilja bli smal… Men om man kollar på dina inlägg så verkar det som att allting kretsar kring just din kontroll av ditt matintag och din vikt ?

    Vad tänker du själv om detta påstående?

    Alla lyckoönskningar!

  2. Pingback: Har Jenny ätstörningar? | Fyratimmarskroppens blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *