Matplanering för den hopplösa

Min senaste analys av när jag gör snedsteg och har svårt att komma på banan igen är att jag behöver sänka trösklarna för att komma på banan igen och att stanna på banan. Göra det lätt helt enkelt.

När planeringen skiter sig

För mig är planering a och o för att lyckas äta bra mat. Jag är dålig på att planera och det tar emot att göra. Jag blir lika förvånad varje gång jag blir hungrig och då är det sista jag vill göra att sätta mig och planera, gå och handla och laga mat. Jag vill bara äta.

Hungrig hjärna kan inte tänka

När jag är hungrig har jag också väldigt svårt att komma på något att äta. Det blir ofta mycket enkla lösningar som till exempel soygurt med puffat ris, köpesallad, havrefralla med flora. Det är så oinspirerande att jag bara måste toppa måltiden med något sött. För att göra det ännu lite svårare att spontanäta så äter jag mestadels vegetariskt, har en hel del matallergier och undviker mjölkprodukter och gluten för att hjälpa min IBD (pastan på bilderna är strimlad zuchini och linspasta).

Visuella hjälpmedel

Jag har en vän som jobbar med hjärnskadade och de använder sig av visuella hjälpmedel för att underlätta de skadades vardag. Det kan vara i form av bilder som pedagogiskt visar vad som finns i kökslådorna, bilder på aktiviteter som en hjälp till att planera sin dag och så vidare. Jag tänkte -varför inte ge min hungriga, mindre optimalt fungerande hjärna lite hjälp med visuella förslag på mat som jag lätt kan laga till?

Sagt och gjort, nu har jag två A4 med matbilder som jag kan titta på när jag är hungrig så att jag kan komma ihåg vad jag kan laga och äta för mat. Jag har även inkluderat godsaker som är mycket bättre val för mig än att gå till affären och köpa lösgodis. Dessa papper (se bild ovan) ska lamineras och sättas upp på kylskåpsdörren.

Målpepp och tönterier

Mitt mål just nu är att i vår komma upp för ett speciellt högt och brant berg på Mallorca till våren vilket skulle bli väldigt mycket lättare om jag var lite lättare än nu. Det känns motiverande att tänka på.

Jag minns en backe som jag spottande och fräsande till slut kom uppför några år sedan (se första bilden vid Coll de
honor). Jag bannade att jag inte var lite lättare. Den bilden är en påminnelse om hur jobbigt det är att cykla med några extra kilon.

De andra bilderna är påminnelser om hur skönt och roligt jag tycker det är att cykla och spinna och hur stolt jag var över vissa av de backar som jag cyklat uppför precis innan jag tagit bilden(syns på vissa av minerna, eller hur?).

Det känns jättetöntigt att skriva ”Jenny, jag älskar dig!” längst ner på den där lappen men när jag vill äta för att döva jobbiga känslor så är det precis det jag behöver höra och faktumet att det kändes så fånigt att skriva det fick mig att tänka att det kanske behövs.

 

Det här inlägget postades i Diettips. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>