Nya krafter efter tumult pga IF

Har börjat äta fritt nu. Men räknar kalorierna . Hade 1-2 veckor där jag hamnade väl över vad jag gjorde av med och ”använde” det för att bygga i gymmet. Antingen är det bara jag som känner det så  eller så har faktiskt mina muskler vuxit lite. Är i alla fall glad åt att vara på rätt köl igen efter att ha tappat kontrollen på maten. Slutsats: att äta för lite är början till att tappa kontrollen, för mig iaf. Det är viktigt att ta de sista kilona med ro. Långsamt är det nya snabba så nu låter jag kroppen få bygga muskler, äta vad den vill inom mina energi-gränser och långsamt bränna av de sista deffande kilona. Gick upp säkert 2 kg i fett under de veckor jag ballade ur (från att ha varit på 25% har jag kommit upp på 28 % fett om man mäter med Bodymetrix). Har undvikit att skriva här eftersom jag har haft fullt upp med att förstå vad som händer och hämta mig från den något skrämmande upplevelsen som det va att tappa kontrollen så dant. Var rädd att jag skulle fastna i nån ätstörning men icke. Phiu!

Vad hände? – jo, min mens strulade, kom inte på 3 månader, jag hade världens PMS (vilket betyder ökad APTIT!!! Kände inte igen varken mitt eget psyke eller min hämningslösa aptit). Detta orsakades troligen av min alltför strikta IF och ökad träning i aug-okt. IF kändes ju bra de första 5 av 8 veckorna och jag trodde att allt var lugnt men sedan sa kroppen ifrån. Jag fick betala dyrt. Har aldrig känt mig så okontrollerbar med mat. Kunde bara inte motstå att överäta. Jag lät mig själv göra det, mensen kom, och sedan dess har jag inga restriktioner annat än att jag långsamt har börjat se till att jag ligger på -500 kalorier om dagen vilket är en moderat takt att bränna fett på för mig. Jag ser dock till att jag känner mig nöjd, mätt och belåten. Ingen svält! Ingen känsla av för stor försakelse. Jag har fått jobba ganska mycket med att ha en förstående och kärleksfull attityd till mitt beteende under den perioden jag åt för mycket. Har läst som jag hett rekommenderar för nya, intressanta idéer kring mat och psykologi. Sedan har jag även läst den något torrare.

Båda mycket intressanta att läsa i just den situationen som jag hade.

Jag känner mig stabil med maten nu och tar mycket lugna ätardagar (2000-3000 kcal). Inte särskilt suktad av att äta mer. Skönt att slippa va så mätt som jag brukade bli.

Tänker att även om det har varit 2 galna år med enormt kaloriintag på ätardagarna som kanske inte är så himla nyttigt så har allt en tid och plats och jag visste att dessa dagar skulle få ett slut när jag kom ner i vikt. Jag har gått ner i vikt med hjälp av att få frossa varje lördag, det var bättre än att inte gå ner alls, nu har jag lugnare ätardag, vilket är bättre än att superfrossa. Allt har sin tid och plats. Det behöver inte va perfekt på en gång. Man kan få ta det i steg. Det känns som att det är det jag gör. Och jag kommer aldrig bli perfekt. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *